Den stora tävlingen startade på lördagen klockan 08.52, och vilken dag vi fick! Deltagarrekord med råge i både tävlings- och motionsklass.
Årets bana och plats får räknas som den totala arenaswimrunupplevelsen. Med restaurang, toaletter och dusch precis intill start- och målområdet blev inramningen riktigt bra. Banan hade precis allt en swimrunbana kan tänka sig: lättlöpt grusväg, teknisk trail, klipplöpning, trollskog, campingväg och asfalt.
Ett litet rekord i sig var att ingen deltagare åkte ut på tiden de första varven, vilket är väldigt ovanligt. Många klarade sig långt in i tävlingen, och antalet varv som krävdes för att vinna ökade. Det gick till runt varv 20 innan damfinalen, där Johanna Holmberg och Klara Kjellgren ställdes mot varandra head to head.
Klara vann damfinalen och var därmed redan korad som damvinnare. Men hon ville mer. Hon fortsatte i tävlingen och blev kvar ända till den totala finalen, mot Jesper Sundewall. Där slog hon på knock direkt och skapade en lucka redan i första trailbacken. Efter tre löpningar och två sim kunde hon springa i mål utan någon spurt.
Helt plötsligt hade en dam gjort den stora bedriften att vinna herrfinalen och skrivit in sig i 1852 Swimruns historiebok. Så nu får vi döpa om herrfinalen till den totala finalen. Fantastiskt!
Utöver det: deltagarrekord med 25 procents ökning, rekord i antal varv totalt och i antal varv som behövdes för att vinna. Fördelningen kvinnor och män var i stora drag helt lika, vilket också är ett litet rekord i sig.